Sen länge tillbaka har det enklare för mig att skriva mina känslor än att säga dom då jag oftast börjar grina för lätt och kan inte fortsätta prata om det.

 

Idag är en sån här dag;

Jag kunde som vanligt inte somna, så när jag väl vaknade den tid jag skulle så hade jag sovit 2 timmar.
Jag vaknar och har världens panikångest, jag klarar inte av att gå upp ur sängen.
Jag går runt med känslan att jag vill ta mitt liv, jag vill inte leva längre och det är en everyday känsla jag har, den försvinner inte.
Magsmärtor as fuck på det hela.

 

Jag är så less att leva detta liv, som socialt handikappar mig

Less på att försöka låtsas vara glad för att mina vänner inte förstår att jag inte orkar mer

Hatar mig själv för att jag inte klarar av att söka hjälp

Hatar mig själv för att jag inte klarar av att jobba

 

Jag vill dö men samtidigt är det nånting som gör att jag lever fortfarande, jag vet inte ens vad den orsaken är.

 

Vet fan inte ens orsaken till mitt egna jävla mående.