18-05-2010

Okej, jag Àr sÀkert lite smÄ efter med det hÀra men hur i helvete tÀnker sverige?!

VĂ„ran nationalsĂ„ng har funnits hur lĂ€nge som helst, och bara för att sverige tar in för mĂ„nga invandrare dom klarar av sĂ„ mĂ„ste dom ta bort VÅRAN nationalsĂ„ng? Vi fĂ„r inte sjunga den pĂ„ skolorna nu mera pga det gĂ„r utlĂ€ndska barn i varenda klass, bor dom 5 Ă„r i sverige Ă€r dom svenska medborgare, vad Ă€r dĂ„ problemet?

VÄran nationalsÄng Àr inte ett dugg rasistisk, den stör knappast dom och tycker dom det, sÄ tycker jag att dom kan antingen hÄlla det för sig sjÀlva eller flytta hem till deras egna land, eller ett annat. Flyttar man hit till sverige fÄr man ta att vi svenskar firar vÄran nationaldag med nationalsÄngen, att vi sjunger den pÄ skolavslutningen, men neeeeeej politikerna tycker att vi Àr rasister, Àrligt talat borde dom gÄ och gömma sig nÄgonstans, eller sÄ tar dom och flyttar haha blir sÄ less.

Jag vet inte ett dugg om politik och sÄdant, men förhelvete gör en röstning i vartenda skola, vartenda samhÀlle och se hur mÄnga som Àr upprörda över det hÀr med att vi inte fÄr sjunga den i vÄr egen skola, det Àr sÄ satans löjligt! Jag tÀnker dÄ fan sjunga nationalsÄngen pÄ skolavslutningen och struntar fullstÀndigt i om nÄgon pÄpekar det för jag bor i sverige, jag Àr svensk medborgare, jag Àr stolt över mitt land.

MVH Jessica Johansson

12-05-2010

Varför fÀster man sig alltid sÄ hÄrt vid djur som nÀr man senare mÄste ta bort? Man grÄter för en hel livstid och Ängrar ödet man valde för dem efterÄt..

IgÄr var jag och min kÀra syster yster till Gammelstads djursjukhus och tog bort vÄr familjs katter, var riktigt svÄrt men försökte hela tiden att hÄlla mig för att grÄta. DÄ det brast för syster brast det för mig, dÄ hade dom fÄtt den första sprutan som gjorde att dom somnade, vi höll i varsin katt och grÀt. Vi stannade kvar tills dom fÄtt den sista sprutan, vi vÄgade inte vara kvar lÀngre..

Dom har satt spÄr i min sjÀl, som smÄ tass avtryck, smÄ tatueringar.
Jag Àlskar er Oskar och Pepsie. <3


09-05-2010

Sitter hÀra och lyssnar pÄ en helt UNDERBAR lÄt som heter Thats what friends are for av Dionne Warwick och det fÄr mig att tÀnka pÄ hur det Àr mellan mig och mina vÀnner.

Jag har 3 alldeles bÀsta tjejkompisar som jag alltid sÀger till att jag Àlskar dom, att dom kan ringa mig dygnet runt, Àven fast jag skulle sova och blev vÀckt skulle jag fortsÀtta prata med dom om dom verkligen behöver det. Dom Àr dom finaste vÀnner jag kan ha, jag kan alltid Äka till dem nÀr jag vill om jag mÄr dÄligt, dom öppnar sin dörr och sÀger att jag Àr vÀlkommen att stanna hur lÀnge jag vill.

Och dom vet gott och vÀl att dom kan komma till mig nÀr dom behagar, om dom mÄr dÄligt finns jag antingen ett telefonsamtal bort eller nÄgra gÄrdar ifrÄn, dom kan alltid rÀkna med mig och jag kan rÀkna med dom. Det Àr verkligen som att ge och fÄ samtidigt.

Men jag har Àven inte bara underbara tjejkompisar, utan det finns 2 helt underbara killar som jag vet att jag kan vÀnda mig till och det Àr jag vÀldigt lycklig över, att jag kan prata om vissa problem vi tjejer inte förstÄr men killar gör. Ni Àr helt underbara och fÄr mig pÄ gott humör nÀr det verkligen behövs, tack för att ni finns!

Den hÀr lÄten Àr för er. <3


08-05-2010

Okej, jag kom och tÀnka pÄ en massa saker idag.

En av sakerna var att nu nÀr jag vÀl Àr strax fyllda 17 Är, Àr att varför har jag alltid velat vÀxa upp sÄ fort? Jag ville börja högstadiet sÄ fort jag sÄg att andra började 7an, för att det var sÄ himla coolt.
Men nÀr jag vÀl började 7an ville jag bara helst av allt börja dagis igen, bokstavligt talat.
NÀr jag gick ut 9an ville jag bara börja 1 Äret pÄ gymnasiet, nu Ängrar jag den tanken med för, nÀsta Är fyller jag 18, det Àr dÄ jag mÄste kunna flyga med mina egna vingar och den tanken skrÀmmer mig.

Vi flyttar hemifrÄn, vissa fÄr sÀmre kontakt med sina förÀldrar, vissa fÄr bÀttre. Vi kanske skaffar sambo, barn, hund, köper eget hus/lÀgenhet, men Àr vi ÀndÄ redo för det stora klivet vi mÄste göra ut i den stora vÀrlden?

Men nu nÀr jag fyller 18 pÄ bara 1 Är sÄ vill jag inte bli redo, jag vill fortfarande kunna ligga hemma varje dag utan att göra nÄgot, att mamma lagar min mat, betalar det mesta osv. Visst skulle det vÀl vara jÀtte kul att börja jobba men Àr jag redo för det? Har trotsallt 2 Är pÄ mig att bli redo om inte mer, beror ju helt pÄ nÀr jag börjar studera till LÀrare. En liten tankestÀllare som satte mig ur kurs iallafall.

MVH Jessica Johansson