Okej, jag kom och tänka på en massa saker idag.

En av sakerna var att nu när jag väl är strax fyllda 17 år, är att varför har jag alltid velat växa upp så fort? Jag ville börja högstadiet så fort jag såg att andra började 7an, för att det var så himla coolt.
Men när jag väl började 7an ville jag bara helst av allt börja dagis igen, bokstavligt talat.
När jag gick ut 9an ville jag bara börja 1 året på gymnasiet, nu ångrar jag den tanken med för, nästa år fyller jag 18, det är då jag måste kunna flyga med mina egna vingar och den tanken skrämmer mig.

Vi flyttar hemifrån, vissa får sämre kontakt med sina föräldrar, vissa får bättre. Vi kanske skaffar sambo, barn, hund, köper eget hus/lägenhet, men är vi ändå redo för det stora klivet vi måste göra ut i den stora världen?

Men nu när jag fyller 18 på bara 1 år så vill jag inte bli redo, jag vill fortfarande kunna ligga hemma varje dag utan att göra något, att mamma lagar min mat, betalar det mesta osv. Visst skulle det väl vara jätte kul att börja jobba men är jag redo för det? Har trotsallt 2 år på mig att bli redo om inte mer, beror ju helt på när jag börjar studera till Lärare. En liten tankeställare som satte mig ur kurs iallafall.

MVH Jessica Johansson