Varför fäster man sig alltid så hårt vid djur som när man senare måste ta bort? Man gråter för en hel livstid och ångrar ödet man valde för dem efteråt..

Igår var jag och min kära syster yster till Gammelstads djursjukhus och tog bort vår familjs katter, var riktigt svårt men försökte hela tiden att hålla mig för att gråta. Då det brast för syster brast det för mig, då hade dom fått den första sprutan som gjorde att dom somnade, vi höll i varsin katt och grät. Vi stannade kvar tills dom fått den sista sprutan, vi vågade inte vara kvar längre..

Dom har satt spår i min själ, som små tass avtryck, små tatueringar.
Jag älskar er Oskar och Pepsie. <3