Vi har försökt undvika det här i 6 år, försökt undvika tanken om att det aldrig kommer gå att fixa som en gång varit helt.. Vi är som två magneter som inte går ihop, vi fungerar inte tillsammans mer och det gör fan ont..



Efter allt vi sa, slutade det med tårar. och då tänker jag,
jag vill aldrig mer se dig såras. jag förstår att du,
inte klarar av min tystnad, men du som jag, måste lära dig och lyssna.

Efter allt vi gjort, gick vi skilda vägar, och
trots att du är den jag vill ha nära.
och nu tänker jag, på den känslan som föddes
den dagen den gången, som våra läppar möttes.
men av olika skäl står jag nu här, jag har frågat mig när
skrattet förvandlades till tårar. men jag får inget svar
har bara minnen kvar.

MVH Jessica Johansson Kuronen