Ibland kan jag inte låta bli att undra

 

Växer jag som person eller är det mina vänner som växer ifrån mitt omogna jag?

Jag är inte perfekt, jag vet att jag inte kan ändra på mitt egoistiska jag

Men jag försöker dämpa det, försöker ge tid till mina vänner att prata om deras liv.

 

Just idag är en sån dag då jag känner mig stört negativ, jag finner mycket med mig själv negativt som egentligen kan vara positivt.

Jag känner mig ensam men jag försätter mig själv i den positionen.

 

Växer jag verkligen som person ens?

Försöker jag ens?

Jag vet faktiskt inte.

 

Allt jag vet är att jag älskar mina vänner till döds, jag gör allt för dom, skulle dom be mig komma mitt i natten för att det hänt något skulle jag fara, och jag hoppas att dom vet att jag älskar dom även fast jag är möjligtvis omogen och har flertalet brister och inte visar så bra att jag verkligen älskar dom.