Idag är det 9 år sen min kusin Mattias Gärding lämnade denna jord, varje år denna dag får jag alltid upp minnet när vi var i Risön, jag var cirka 6 år han var väl 10/11Mattias: Jessica.. (går ner på knä)Jag: Ja?Mattias: Får jag gifta mig med dig?Jag: Åh aldrig! (springer ut till mormor alldeles förtvivlad över att han ville gifta sig med mig haha)Låter lite incest aktigt men så var inte fallet, vet ej varför han frågade men det var sjukt roligt då han blev alldeles chockad och ledsen.Jag saknar denna människa, jag saknar hans dryga sätt att bevisa när han hade rätt, hans mod när han beskyddade mig mot elaka barn..9 år och ändå känns det som att tiden står stilla, som att det var igår. (så känns det för alla som dött i mitt liv)Vila i frid älskade Mattias och ha det bra vars du än är. ♡
