Varje dag är en enda osynlig kamp med dig själv och alla dina demoner inom dig.

Jag klarar knappt av att åka buss längre pga min socialfobi och panikångest, jag är rädd att bussen ska välta, jag är rädd för alla människorna.

Varje kväll smyger mitt begär med att se blodet rinna längs armen, jag längtar efter att få släppa ut alla förtrycka känslor jag inte kan få ut.

Jag önskar verkligen jag kunde sluta, jag önskar att min familj slipper lida pga mina handlingar och jag önskar ni alla kunde förstå vilken kamp det är att leva med detta helvete.

Varje morgon när du vaknar önskar du att du inte hade gjort det, och under hela dagen kvällen önskar du att du kunde försvinna bort från denna värld där alla bara sårar dig och istället få komma till en värld där du mår bra.